South Sea

South Sea

lördag 21 februari 2015

Adjö och tack för mig!



Stränderna är oändliga. Strandråg precis som i Falsterbo. Varje dag minst + 25 grader i luften.


Brun, som ingen annan här. Men jag har bara bränt fötterna en gång ombord på båten!  Jag flyger i morgon via Bangkok till Köpenhamn. Vinterkläderna väntar där hemma.
Vi ses!

Ny flagga?



Nya Zealands flagga är blå med fyra stjärnor, som föreställer stjärnbilden Södra Korset och 
med brittiska imperiets lilla flagga i övre vänstra hörnet.
Det talas mycket om att flaggan skall ändras. Det tycker vi  nog är konstigt. Inte skulle vi väl ändra på den svenska flaggan?
Det man vill ha på flaggan är en kvist av de här stora palmliknande ormbunkarna. Redan nu ser man dessa ormbunkskvistarna, som dekor på T-shirts, kepsar och muggar.

På väg mot Aukland igen.





Stanna och drick kaffe halvvägs vid den gamla järnvägsstationen i Waikino! Det fanns gruvdrift där en gång i tiden.


När jag satt där kom ett litet guldgrävartåg! Utan guldgrävare - med vandrare som varit ute i urskogen och tittat på de gamla gruvorna.



På N.Z.  serveras världens godaste cappucino!!! Jag är ingen expert på varken vin eller kaffe men oj, vad gott det var. Jag slickade i mig chokladen på fatet direkt. Näst bästa kaffet serveras hos Lotta i Skanör.

Maunganui fredag 20/2 2015





Nisse glad över att få bo på Nya Zealand - om vintern.


Fredag kväll samlas massor av människor till matmarknad, musik och picknic.
De första tälten serverar förrätter och därefter fortsätter det runt hela det öppna fältet med alla sorters maträtter och slutar i nästa ända med efterrätter och kaffe!





Tuffaste serveringen! Mobil pizzabagare. Heter Mizzoni och håller gärna i ert kommande kalas!

onsdag 18 februari 2015

Skylten vid poolen

På skylten står det så här:
The minerals you will find in the Priest Pools are bicarbonate, calcium, chloride, silica, sodium, potassium, magnesium, lithium and boron.
Idag ömsar jag skinn!

Taupo-Rotorua-Tauranga

Det blir lite lustig ordning på de här inläggen. Kanske lite intressant ändå. En karta över N.Z. kan kanske vara bra att ha till hands. Försök att läsa texten på skylten där jag ligger vid poolen.



Tillbaka i Rotorua på väg till Nisse. Bestämde mig för att ta ett rejält vulkanbad. Detta är sjön, som också heter Rotorua. Inget kan leva i den. Vattnet kommer från varma underjordiska källor.



Det här blir säkert bra! Titta hur dom badade i naturliga hål. Vattnet måste ha varit väldigt varmt direkt ifrån underjorden!


Jag kan väl doppa en hand i taget. Vattnet var 42 grader varmt och nästan omöjligt att bada i.
Det kliade, sved och allt möjligt obehagligt. Jag hoppade i och badade ändå så småningom. Kände mig som en ödla efteråt...men nu i kväll är jag VÄLDIGT pigg!


För de som är intresserade av skogsbruk så kommer här en bild på ett rejält kalhygge.
Fälla så långt ögat kunde se. Maskiner var redan ute för att röja undan.


Allt är "mycket av" i detta land. Har man kor har man hundratals. Dom lever ute alltid. Går vid givna tidpunkter in för helautomatisk mjölkning. 
När jag frågade vilken produkt N.Z. exporterar mest fick jag till svar, mjölkpulver till Kina!
Tänk vad lite man vet. Mjölkpulver och snabbväxande furor till kineserna...

tisdag 17 februari 2015

Nya Zealand



Här ryker det och luktar svavel gör det också! Det är säkert livsfarligt att vara här!



Visst ser det ut som Libertys i London? Detta är badhuset i Rotorua, som numera är museum.
Det byggdes i början av 1900talet då det var hälsosamt med de svavelrika baden. Engelsmännen kom hit och kände sig som hemma. De fina vitrosa trappformationerna vid vulkanens fot, där man tidigare kunnat sitta i varma källor hade försvunnit i ett vulkanutbrott 50 år tidigare och nu pumpade man in varmvattnet direkt i badkaren. En del av badhuset kan man se på idag och det är imponerande knasigt!


Överallt ser jag vulkaner! Det är faktiskt så. Hela landet är en kedja av vulkaner mitt på "The ring of fire"
Den ring runt hela Stilla Havet, som är rik på vulkaner och därmed jordbävningsområde. Heter den 
delen av det, som var dessa kontinenterna kanske Pangea, eller är det "vår" del av jordskorpan?


Jättelika skogar på väg ifrån Rotorua till Napier. Vägen är nästan hela tiden endast tvåfilig. Här kör 
de största lastbilar jag någonsin sett. Lastade med de största trädstammar jag någonsin sett.
Skogarna avverkas efter 30 år. Då har furorna växt färdigt. De fälls i jätteområden, avbarkas, delas i två delar och fraktas direkt till Kina. Allt går till Kina och sen planteras nya plantor direkt i de avstånd de sedan står hela tiden.


Ser ni hur det ryker? Här skulle jag aldrig våga bo. Jag vill hem till Falsterbo. Nu!


Napier hade jag hört talas om. 1931 försvann hela staden på förmiddagen kl.10.30. Ett morsemeddelande från telegrafisten på fartyget Veronica är otroligt. Tom idag när man hör det på museet så ryser man. Han kände vid första skakningen att något hände. Skickade första meddelandet 
efter 10 sekunder till marinfartyg i Aukland. Hela förloppet kan man idag följa till ljudet av telegrafisten knappande morsemeddelandet. Inom 24 timmar var hjälpen framme och staden helt demolerad.
Två år senare var staden uppbyggd igen. Alla byggnader byggdes i Art Deco stil. Det är just detta som idag gör staden till ett turistmål.


Jag bor högt över staden i ett jättefint gammmalt hus. Det tillhör en kanadensare, som bor här under vintern. Jag hittade boendet genom Airbnb på nätet!


Napier odlar vin och lär vara känt bland vinkännare. Jag hör ju inte precis dit men smakade vitt vin som var gott.


Dessa minst 10 meter höga cypresshäckar skyddar kiwiodlingar. Hela landskapet är inrutat med dessa jättehäckar. Hur klipps dom?


En fantastisk rosenträdgård i Taupo. Jag har aldrig sett så stora rosor förr. Det går inte riktigt attvisa på foto. Allt växer tydligen stort i detta land. Det doftade sommargott och jag är glad att jag kommit så här långt på väg tillbaka till Nisse!


En svensk flicka och hennes pojkvän från Köpenhamn kom promenerande förbi mig där jag satt i solen och pustade ut efter 21/2 timmes bilfärd. Broderiet i hand lugnar mig och jag vänder jättevulkanerna bortom sjö ryggen.

fredag 13 februari 2015

Mitt äventyr i Söderhavet är slut! My adventure in the South Sea is over!




I går morse lämnade jag Silver Spirit i hamnen i Auckland. Hämtade ut den bil jag hyrt och körde söderut till Tuaranga och Papamoa beach, för att hälsa på Nisse Marcusson. Nisse är en gammal kär vän hemifrån. Han bor på NZ om vintern och hans son bor och har familj här.

Idag visade Nisse mig den fina staden Tuaranga med vulkanen Maunganui. Vi parkerade bilen och titta,
där låg Silver Spirit på sin väg runt NZ!

Jag hade gärna stannat ombord lite till. Varje dag har varit trevlig och spännande och jag är så glad över att ha fått uppleva hela resan. Nu skall jag titta lite på nordön innan jag beger mig hem igen.

Jag ber om ursäkt för att redigering fungerat dåligt pga de Internet förhållande, som jag fått hålla till 
godo med. Det, som ser bra ut när jag skrivit, har blivit lite hur som helst, när det publicerats. Det krävs en Lisa för att reda ut det hela och hjälpa mig att göra en bok till mina barnbarn när vi väl är hemma igen.

Ett varmt tack till er alla, som följt med mig! 
Kramar, Inger


Yesterday morning I left Silver Spirit in the harbour of Auckland. Picked up a rental car and drove to see Nisse, a good friend from home. He lives in Tuaranga- Papamoa beach during the winter.
Today we took a drive around to see the area. Siver Spirit on it's way around NZ was in the harbour!
I would gladly have stayed on board a little longer. Every day has been so nice and exciting.
Now I' ll drive around the North island before returning home.

I appologise for the bad writing at times. When  publicised it has been confusing every now and then, due to the bad connections to the Internet.It takes a daughter Lisa to help me out in printing books for my grandchildren.

A warm thank you to everyone who has been following me on my trip!
Big hugs, Inger

Maori



Denna väktare står utanför entren till den marae vi blivit inviterade till.


Mangamuka stammens MARAE.

Den sista utflykt jag gjorde var i onsdags den 11/2 2015
Mangamuka stammen är en av många Maori stammar på Nya Zealands absoluta nordtipp.
Maorifolket kom för ca 800 år sedan i sina enkla stora båtar, som kunde rymma 100 personer,
ifrån Rarotonga, som är den ö Söderhavet som ligger närmst NZ. Det är svårt att förstå hur dom klarade av de seglatserna.
Stammarna var lika många som familjerna och landet delades upp dem i mellan.
Maraen är inte en religiös byggnad i vår mening men här samlas man för att dels dryfta det som behövs  men också för att vörda sina anfäder.
Väggar och tak är snidade och ibland målade. Kvinnan längst fram är en anmoder och mannen bakom henne, som jag tror kallas Tapu. Jag såg genast Jätten Finn i Lunds domkyrka framför mig, bärande kyrkans valv.
Maorifolket, som var urinvånare då de engelska kolonisatörerna kom, blev liksom alla ursprungsfolk i historien illa behandlade. Inte förrän i modern tid har de fått tillbaka både land och rättigheter.

Det finns mycket spännande att läsa om detta folk.


The MARAE of the Mangamuka tribe.
My last visit was to expirience the Maori culture. Wednesday Feb 11 2015
TheMangamuka tribe is one of many who lives in the very northern part of New Zealand.
They are proud to say they came 800 years ago to this place from Rarotonga the most southern of 
The Pacific island. They came in simple but very decorated boats and inhabitad the northern island.
There are as many tribes as families.
The Marae is not like a church. Hear the people gather at all occasions. They also worship their 
ancestors here.
The Maoris were not treated well by the english who came in around the 1800 and have not until
now, in modern time, got their rights and the land they had taken as their back. 


There is a lot of interesting litterature on this people.

torsdag 12 februari 2015

Te Mahuta Ngahere / Fader i skogen / Kauri tree





Kauri trädet växer i urskogen längst norrut på Nya Zealands norra ö. Ett barrträd med små "löv".
Träden kan vara ett par tusen år gamla, ha en omkrets på 10 m och en höjd på 50 m.
Dom växer spikrakt och fäller sina rakt utstående grenar ju högre trädet blir.
Så blev skogar med dessa träd skövlade i slutet av 1800-talet. Man behövde bara ett enda 
träd till fem hela hus och allt virke utan knastar.
Nu är träden skyddade. Icke en flaggstång eller en mast längre. Det är mäktigt att se denna  
Skogens fader. I Australien har jag sett liknande. Det största lär ha haft en omkrets på drygt 
25 meter men brann upp 1890.

The Kauri tree grows in the forrest-djungle in the northern island of New Zealand. A pine tree 
with small "leaves". The trees can be thousand of years old, a circumference of 10 m and 50 m
high. It grows "death straight" and drops its branches while growing.
One tree could be enough for five houses and the forrest lost many trees in the late 1800.
Now they are well taken care of. It is powerful to see this "Father of the forrest". 
The largest is said to have had a circumference of 25 meter but burned 1890.

onsdag 11 februari 2015

Hundertwasser in Kawakawa New Zealand



Just opposite the famous toilets in Kawakawa is a wall designed by Friedensreich Hundertwasser.
H. born in Austria 1928 lived his last years in Kawakawa. He died in year 2000 and is buried here.
Those of you who have visited me in Falsterbo, have seen the house build by my grandchildren
and me. We call it our Hundertwasser house.
Hundertwasser was an internationally regarded architect.

Hundertwasser i Kawakawa New Zealand.


I den lilla staden Kawakawa finns det sista "konstverk", som Friedensreich Hundertwasser kreerade.
Hundertwasser levde sina sista år här på Nordöns yttersta spets och samarbetade med konststudenter ifrån stadens konstskola. Denna bild visar ingången till de toaletter (!!!) jag visste skulle finnas här 
i området. En kort taxitur och jag kunde besöka denna toalett. 



tisdag 10 februari 2015

Månfisk. Moonfish.



Månfisk? Har någon fångat en månfisk? Jag frågade hur mycket den vägde och fick till svar,
så där cirka 30 kilo!
Det är en fena som står upp och en bit utskuren kött vid sidan om. Det laxrosa köttet blev
vitt på stekpannan. Det smakade väldigt gott.

Moonfish? Has anyone got a moonfish on a hook? I asked about the weight. App.30 kilos
That would be 60 lb!
It's a red fin standing up and a piece of cut out meat next to it. The salmon colour turned
white when fried. The taste was very good.

måndag 9 februari 2015

Datumlinjen Dateline

Meredianen 180 går inte som ett rakt streck, ifrån Nordpolen till Sydpolen, genom Söderhavet. De olika små ögrupperna har ändrat på linjen för att få ha samma datum. Så går linjen väldigt krokigt och därför ändrades vår datumlinje någon gång i natt i stället för vid 180 grader.
Meredianen 0 är GMT (London)

Nu förstår jag exakt!

The Meredian 180 doesn't go like a staight line from the North pole to the South pole. All the small islandgroups  have changed the line, to be able to have the same date within the group. So the line is very crooked and our date changed here on the ship,  sometime during the night instead of exactly on 180. 
Meridian 9 is GMT (London)

Now I do understand!

Sista sträckan över Stilla Havet. Last part over the Pacific.





Vi lämnade Rarotonga, som jag bara fick se på håll. Det blåste upp till rejäl storm där vindstyrkan 
angavs till 35-40 knots. Jag har försökt att räkna ut vad blir i m/sek men har inte lyckats. Hoppas någon kan ge mig ett svar!
Jag somnade i den gungande sängen men vaknade snart över att hela båten skakade. Den slog i 
vågorna med ett brak och jag var hur rädd som helst! På morgonen fick jag naturligtvis veta att det 
var bara en liten storm! Undrar varför vi kallar detta stora hav för Stilla Havet?

We left Rarotonga, which I only got to see from a far. A heavy storm, 35-40 knots woke me up 
in the middle of the night. The ship hit the waves and the whole ship was shaking. I was really 
scared but was later told that this was just a small storm! 


Den här kartan finns på min "TV informationsvägg". Jag begriper inte hur det fungerar. Jag 
trycker på en remote control och i väggspegeln kommer det upp diverse TV programm 
och denna kartan.
Vi har nu lämnat de riktigt djupa vattnen. Djupast var 8000 m och nu är det 2150 m.
Tiden har ändrats. Igår var det söndag den 8 feb. Idag är det tisdag den 10 feb.
Jag kommer aldrig att reda ut der här och dagen får jag aldrig tillbaka eftersom jag nu kommer längre och längre västerut.
Den som är riktigt uppmärksam ser ändå att vi faktiskt inte än har nåt över den 180 breddgraden. Just där är datumlinjen och det kommer då att visa 180 grader E istället för 180 grader W. Tror jag...
*) Philleas Fogg vann sin resa "Jorden runt på 80 dagar" just för att han passerat datumlinjen och på så vis fått en extra dag på andra hållet.
Låt mig få veta om jag har helt fel!!!

This map is on the mirror wall in my cabin. A TV set appears from behind and it is quite confusing!
We have now left the dark blue very deep waters.
Yesterday was Feb 8 and today it is Feb 10. I will never understand where that disapearing day went. I know I'll never get it back, now travelling west  all the way back home.*)
Looking carefullyyou willaee that the dateline is still not 180 degrees. That's when the date changes.
180 W will become 180 E. I believe...

*) Philleas Fogg won the race against time because of this when he gained an extra day going east.

Let me know if I'm wrong on this!!!

fredag 6 februari 2015

Rarotonga, mitt Paradis? My Paradise?



Rarotonga var mitt mål och jag är så ledsen över att jag inte fick komma i land. 
Barnens stenar skulle jag lägga där någonstans. Nu får dom komma med hem igen 
efter en jorden runt resa. Dom får ligga i carporten igen.

I går var det ett tropiskt oväder. Det regnade alldeles otroligt mycket. Ombord på båten
spelade vi kort och på kvällen var det en tjusig middag. Jag var inbjuden av direktören 
för alla iland utflykter! Det är stiligt att bli inbjuden har jag förstått. Chefen för ekonomin ombord 
träffar jag på bridgen och en gammal, tydligen välkänd amerikan var också vid bordet.
Det var faktiskt väldigt trevligt och vi märkte inget alls av det dåliga vädret.
I morse kom så beskedet att dyningarna är för höga för att kunna stiga på småbåtarna.
Vågorna är inte så höga men jag kan se att dyningarna från gårdagens storm är flera meter.
Jag har plåster bakom örat!


Rarotonga was my goal and I'm so sorry I could not get ashore. The stones I was supposed
to put somewhere on the island. Now they will retur home after a trip around the world.

There was a tropical rainstorm yesterday. The rain was heavy. We didn't notice it very much on board playing bridge and going to a fancy dinner in the evening. I had an invitation with two directors on board and a wellknown, (not to me of course) older american buisnessman.
The evening was very nice.
This morning we got the message from the captain that the swells were much too high to enter the small boats taking us ashore. I can see they are several feet high.
I have a bandaid behind my ear!

Det är inte lätt att komma till Paradiset / Paradise lost...



Elliot: - det är en riktig månsten, mormor. Jag hittade den på Orrviken.
Seth: - ett ägg av sten, som skall ligga hos kaninen. Du får den av mig.
Esme: - Jag har målat en röd och en grön och dom skall ligga vid stolpen i carporten!
             Vi samlar lite stenar där.


Så nära, bara ett par hundra meter bort. Det var ju hit jag ville allra helst.
Paradiset kan nog vara nära men inte riktigt inom räckhåll ändå och kanske är det 
just så det skall vara. 
Aldrig kommer jag att få höra hur fåglarna sjunger på Rarotonga. Inte på riktigt. 
MEN JAG VET !!!


Elliot: - it's a moonstone mormor. i found it at Orrviken.
Seth: - a stone egg, and it's to lay beside the rabbit. I give it to you.
Esme: - I have painted one red and the other in green and let's put them were the car is parked.

So close, only a couple of hundred yards away. This is where I wanted to go.
Paradise kan be so close and still not within reach. Maybee it's the way it's supposed to be.
Never will I hear how the  birds at Rarotonga sing. Not for real.
BUT I KNOW !!!

Hur sjunger fåglarna på Rarotonga?



Så här sjunger den lilla Rarotonga Monarch fågeln. Den kallas av de infödda 
Maorifolket för Kakeori och finns bara här och på närmsta grannön. Den är som en liten
Flugsnappare hemma.
Det är den enda lilla fågel , som byter fjäderskrud ifrån orange som ung, till gråblå när
den blir 4 år gammal. Den lever också ovanligt länge, upp till 9 år. Man arbetar mycket för
fågelns överlevnad.

This is the way the tiny Rarotonga Monarch bird sings. It's also called Kakeori by the native 
Maori population. It only excist at the island and at the closest nearby.
It is the only little bird that during it's lifespan of app 8-9 years, changes colour from orange to 
bluegray at the mature age of 4 years.
A lot of efforts are made to keep this endangered bird.

Rarotonga. 21.14 S. 159.46 W




Livs examensarbete på Konstfack 1999
Mitt bidrag till : "...dit jag drömmer mig"

Paradiset när morfar visslade som fåglarna gjorde där och blåste ut luft genom
läpparna, så att jag skulle förstå, att så lät det när vågorna slog över korallrevet -sakta,
turkost, ljummet.
Jag visste alltid var ön låg. Just där den lilla söderhavsbåten med sin roddare drog
fram över bildkartan.
"Man navigerade efter polstjärnan",sa morfar.

Läs boken "Hawaii" av James Michaner.

Exam work by Liv from Art College 1999.
My part of "...where my dreams take me".

Paradise when Grandpa whistled as the birds did there and blew the air through his lips
for me to understand the sound of the waves over the reef - slowly, turquoise, warm.
I always knew where the island was. Exactly where the tiny South Sea boat with it's 
fisherman moved along the picture map.
"You navigate with the help of the Polar star", Grandpa said.

Read the book "Tales of the South Pacific" by James Michaner.

torsdag 5 februari 2015

Bora Bora 16.30 S 151.45 W



Kristallklart vatten å långt man kan se. Bora Bora är nog en av de vackraste öar som finns.
Runt ön ligger 30 små öar på korallrevet som en gång var vulkanens kant. Det finns bara en passage 
in i lagunen, som är tre gånger så stor som själva ön.

Crystal clear water as far as you can see. Bora Bora is probably one of the most beautiful islands in the world. Around the island are 30 islets called mutu, on the top of what once was the edge of the vulkano. There is only one passage in and out of the lagoon, which is three times as big as the island itself.


Måsarna är kritvita men lyser riktigt turkosblå när de flyger över vattnet.

The seagulls are white but looks turquoise when flying over the water.

Annanas med nyriven kokosnöt. Pineappel and newly shaved coconut.



Idag har jag varit på ännu en snorkelutflykt. Simmat med en hel massa, större hajar än i går.
Tänk om bara en kommit på att den faktiskt är en HAJ ! Huh, dom ser inte kul ut.
Men fiskar i tusental, koraller i lila, rosa och knallblått och stora kammusslor med öppningar 
i alla regnbågens färger. 
Efter simturen fick vi lunch på en strand och den goda desserten.

Today I' ve been snorkling again. Many sharks bigger than the one yesterday. If only one thuoght 
for a second: I'm really a SHARK! Huh, they are not nice looking.
But thousand of fishes, coralls in purple, pink and bright blue and big mussels with their openings 
In all the colour of the rainbow.
We were served lunch on the white beach and this good dessert.

onsdag 4 februari 2015

Happy Morrmorr !



Åh, en så underbar stund jag har haft! 
Oh what a wonderful time I just have had!

tisdag 3 februari 2015

Tahiti, Papeete [pa-pay-eeh-teh] !!!





Tahiti är en stor fransk ö med en stor stad, Papeete. Här vajar inga palmer vid en vit sandstrand men
här finns en fantastisk marknads plats under tak och med skönt vinddrag. 
ETT INTERNET KAFFE !

Tahiti is a large french island with a large city, Papeete. No palmtrees along a white beach but a 
fantastic market place under a roof and with a wonderful wind passing trough.
AN INTERNET CAFE !


Det första jag ser: ZLATAN spelar en fotbollsmatch på TV ! Jag känner mig som hemma...

The first thing I see: Zlatan Ibrahimovich on TV! i feel like at home...

Moorea 17.29 S 149.49 W




Moorea, just så har jag föreställt mig att en Söderhavsö skulle se ut. De spetsiga 
vulkanformationerna ser mäktiga ut. Högsta punkten på ön är ungefär 1400 m.

Äntligen fick jag dyka bland hajar! 20 korallrevshajar, ljusbeige tillfärgen med svart prick på fenan 
ovan vattenytan. Helt ofarliga men med, vad jag tyckte, arga gula ögon. 
De jättestora rockorna var lustiga. Ville krama om vår guide, som de kände väl! Han matade
dom vid varje besök så klart. 


Moorea, just as I expected a South Sea island. The vulcano shape is massiv. 

Finally I would be able to swim among the reefsharks! Light beige in color with a black fin spot.
There were about 20, friendly but with angry yellow eyes.
Just as many large and very friendly stingrays. They wanted to hug our guide, who fed them 
regularly.

måndag 2 februari 2015

Out into the Pacific again





Genom denna smala passage hjälpte en sk. Pilot kaptenen att med god fart ta sig ut i 
Stilla Havet igen. Piloten är en inhyrd man med kännedom om alla faror i området.

Through this narrow passage a "Pilot" helped the Captain in good speed out into the Pacific again.
It was quite exciting! The Pilot was a native with knowledge of the waters.


Rangiroa 14.58 S 147.38 W



Rangiroa är en av världens största atoller, 80x24 km. Silver Spirit ligger för ankar inne i lagunen.
De oranga livbåtarna tar in oss till "land", som är en smal landremsa uppbyggd av koraller på 
kanten av det , som en gång var en jättevulkankrater.
Jag simmade och snorklade bland mängder av fiskar och väntade bara på hajarna, som kom 
först då jag gått upp i följebåten!

Rangiroa , one of the largest atolls in the world, 50 by 15 mi. Silver Spirit is anchord in the lagoon.
The orange lifesaving boats bring us to the shore, a small piece of land build of corals on the 
edge of what once was a giant vulcano crater.
I was swimming and snorkling among masses of fish. Just waiting for the sharks. They came when 
I got into the small joining boat!